och hjärtat slår takter som får mig blöda näsblod
Varför tänker jag på dig, nu när
mitt underliv pulserar
och hjärtat slår takter som
får mig att blöda näsblod
Jag tryckte ner dig där bakom
tänkte att jag inte längre kan skjuta
upp skolan för dig
Jag måste tänka på min framtid
för du har precis sagt upp dig ifrån den
*
Alkoholen lirkade bort kopplingen
mellan nuet och dig
och så låg jag där
kände hur hans händer
letade sig fram mellan allt hudlager
men du kom inte in för hur mycket
jag än särade på benen
var jag inte öppen för dig
*
Jag står stilla på dansgolvet och funderar
på vad jag gör här
Alldeles för många kroppsdelar som hårt letar
efter hål i mina kläder
tänker på att du
aldrig lyckades skala av mitt skinn
jag visade dig hur man använde en potatisskalare
men du lyckades bara göra hålet större
*
Det var något du sa
THC lägger ett täcke över och
det värmer orden lite men
de trycker sönder mina lungor
funderar på vilken nivå jag tillfredsställde
dig
När din kuk trängde sig in tänkte jag
att det kanske inte var så hemskt i alla fall
visst skaver det lite men det gör
mina skor också och
det kan jag leva med
Vid frukostbordet - bortom illusionen
Jag vaknade upp idag
och bestämde mig för att jag inte längre vill leva
bakom murarna som kallas liv
Det finns något mer
än bara det vi vet och ser
Livet är instängt i en bubbla
Vi formas av det vi vet, och får veta
samhällsandan som styr våra tankar
Jag står inte längre ut med alla dessa människor
som inte klarar av att tänka en nivå högre
och om detta är livet för er
hur kommer det sig att ni inte begår självmord?
Jag tänker på det hela tiden
vart sa du att den fria viljan fanns?
Jag känner väggarna längst ryggen
Jag sa att människans ansvar låg hos individen
vissa sa staten
hade någon annan i det där jävla rummet sagt som jag
skulle jag tappat greppet
men de som sa staten..
det väckte nästan något sorts hopp
kanske långt in i framtiden
finns det fler utav tänkare
och mindre utav skal
att ansvaret ligger hos individen
för där ligger grunden till tänkandet
Du kan alltid vara ensam med dina egna tankar
även om de är överförda av någon annan
så kan du lyssna, känna och försöka förstå
Det är varje människans ansvar att försöka se bortom livets väggar
Om man alltid lever platt, och aldrig ser upp,
runt, bakom och bortom
förlorar man det alla ständigt klamrar
existera
Är du säker på att du vet vad du vill?
Den fria viljan
som ständigt styrs av samhällsandan
som ständigt kontrolleras av staten
Alla dessa ramar du tvingas följa
utan dem är du utelämnad utanför alla linjer
alla dessa vägar
kollektiv bestraffning
Smärtan som ensam man inte kan bära
Vilken sida står du på
av
”Ensam men stark”
Tror du att ens inre värld är stark och skyddad
av pansarlager
Så länge skalet får ta del av gemenskap och samhörighet?
Eller
tror du att så länge du har någon att lita på
kan skalet vara ensamt
för ensam i den inre världen kan få dig att tappa
självkänslan och säkerheten på vem du är
Kanske är det när du förlorar verklighetsuppfattningen
som du faktiskt stiger ut ur illisionen
Men är du så pass formad av tryggheten och av det
som redan vet-s och upplevts av andra
Att ensam är svag
och du blir vilsen när du står utanför alla ditmålade linjer
När du inte längre befinner dig på stigen
blir rädslan av det okända för stort?
Har människan legat i koma längre än vad hon klarar av?
Skulle verkligheten slå ur alla hjärnas kopplingar
eller
skulle de bara kopplas om
är det försent för att lära sig?
brukar du aldrig ifrågasätta dina värderingar
och brukar du aldrig fråga varför
du tycker något är fel?
Varför är det fel att bruka droger?
Varför är det fel att bo i ett tält?
Varför är det fel att säga vad man tycker?
Varför blir du sårad när någon säger att din tröja är ful?
Varför blir du rädd ensam om nätterna?
Varför handlar du som du gör?
Du har lärt dig att det är så
och du har aldrig någonsin ifrågasatt varför
det är så
att ifrågasätta livet är för stort
Det finns inga svar, och livet behöver inte ha någon mening
Definiera liv, mening, svar, tid
Snälla älskade vän
Jag vet inte varför du betyder så mycket för mig
Vi förstår inte varandra för en sekund
jag kan sitta och titta på dig hur länge som helst
och verkligen undra
vem är du?
Och vad rör sig i ditt huvud?
Något annat som för mig alltid kommer vara
ett mysterium,
varför besattheten av vad andra människor gör
alla dessa nöjestidningar
alla dessa internetsidor
att ens benämningen, kändis
existerar
Och att alltid vilja informera andra
vad man gör, alla bloggar om ren vardagsskit
Jag fascineras mer av en papegoja som upprepar mitt namn 100gånger
än vad du har gjort på dagarna
och jag skiter fullständigt i
om du precis gått en promenad med din
lilla älskling
fan
jag är försenad till plugget igen
min introduktion till livets fängelse
men vem vet
en dag kanske jag vaknar upp och bestämmer mig
för att faktiskt stanna här ett tag till
bäst att jag skyndar mig
och bestämde mig för att jag inte längre vill leva
bakom murarna som kallas liv
Det finns något mer
än bara det vi vet och ser
Livet är instängt i en bubbla
Vi formas av det vi vet, och får veta
samhällsandan som styr våra tankar
Jag står inte längre ut med alla dessa människor
som inte klarar av att tänka en nivå högre
och om detta är livet för er
hur kommer det sig att ni inte begår självmord?
Jag tänker på det hela tiden
vart sa du att den fria viljan fanns?
Jag känner väggarna längst ryggen
Jag sa att människans ansvar låg hos individen
vissa sa staten
hade någon annan i det där jävla rummet sagt som jag
skulle jag tappat greppet
men de som sa staten..
det väckte nästan något sorts hopp
kanske långt in i framtiden
finns det fler utav tänkare
och mindre utav skal
att ansvaret ligger hos individen
för där ligger grunden till tänkandet
Du kan alltid vara ensam med dina egna tankar
även om de är överförda av någon annan
så kan du lyssna, känna och försöka förstå
Det är varje människans ansvar att försöka se bortom livets väggar
Om man alltid lever platt, och aldrig ser upp,
runt, bakom och bortom
förlorar man det alla ständigt klamrar
existera
Är du säker på att du vet vad du vill?
Den fria viljan
som ständigt styrs av samhällsandan
som ständigt kontrolleras av staten
Alla dessa ramar du tvingas följa
utan dem är du utelämnad utanför alla linjer
alla dessa vägar
kollektiv bestraffning
Smärtan som ensam man inte kan bära
Vilken sida står du på
av
”Ensam men stark”
Tror du att ens inre värld är stark och skyddad
av pansarlager
Så länge skalet får ta del av gemenskap och samhörighet?
Eller
tror du att så länge du har någon att lita på
kan skalet vara ensamt
för ensam i den inre världen kan få dig att tappa
självkänslan och säkerheten på vem du är
Kanske är det när du förlorar verklighetsuppfattningen
som du faktiskt stiger ut ur illisionen
Men är du så pass formad av tryggheten och av det
som redan vet-s och upplevts av andra
Att ensam är svag
och du blir vilsen när du står utanför alla ditmålade linjer
När du inte längre befinner dig på stigen
blir rädslan av det okända för stort?
Har människan legat i koma längre än vad hon klarar av?
Skulle verkligheten slå ur alla hjärnas kopplingar
eller
skulle de bara kopplas om
är det försent för att lära sig?
brukar du aldrig ifrågasätta dina värderingar
och brukar du aldrig fråga varför
du tycker något är fel?
Varför är det fel att bruka droger?
Varför är det fel att bo i ett tält?
Varför är det fel att säga vad man tycker?
Varför blir du sårad när någon säger att din tröja är ful?
Varför blir du rädd ensam om nätterna?
Varför handlar du som du gör?
Du har lärt dig att det är så
och du har aldrig någonsin ifrågasatt varför
det är så
att ifrågasätta livet är för stort
Det finns inga svar, och livet behöver inte ha någon mening
Definiera liv, mening, svar, tid
Snälla älskade vän
Jag vet inte varför du betyder så mycket för mig
Vi förstår inte varandra för en sekund
jag kan sitta och titta på dig hur länge som helst
och verkligen undra
vem är du?
Och vad rör sig i ditt huvud?
Något annat som för mig alltid kommer vara
ett mysterium,
varför besattheten av vad andra människor gör
alla dessa nöjestidningar
alla dessa internetsidor
att ens benämningen, kändis
existerar
Och att alltid vilja informera andra
vad man gör, alla bloggar om ren vardagsskit
Jag fascineras mer av en papegoja som upprepar mitt namn 100gånger
än vad du har gjort på dagarna
och jag skiter fullständigt i
om du precis gått en promenad med din
lilla älskling
fan
jag är försenad till plugget igen
min introduktion till livets fängelse
men vem vet
en dag kanske jag vaknar upp och bestämmer mig
för att faktiskt stanna här ett tag till
bäst att jag skyndar mig
he's like i love you, and like takes your heart and put it under his fot, crush it just to watch how it looks, his like, oh im sorry did that hurt?
Bortglömd
Känslan befinner sig i mitten av kroppen
det känns mest ifrån hjärtat
det är därför jag vet att den är där.
Något som orsakar dålig verklighetsuppfattning
något son förpestar kroppen
stänger in själen
det är är därför det känns svårt att andas
utan att aldrig riktigt kvävas
Orsakar tyngd i kroppen
och tomrum av ovetande
Livet du aldrig får tillbaka
människan är så långt ifrån allvetande som möjligt
Men varför tror vi att
vi är allsmäktiga
och kliver på vår egen arts hjärta
vi orsakar bara varandra smärta
Har du någonsin bara lagt dig ner
för att verkligen tänka
ifall du gör det du vill
För att känna ifall det är någon mening
att fortsätta leva
kroppen dunkar i en egen takt
klockan tickar strax där fram
när låg du senast bredvid någon
och bara lyssnade på något tillsammans
delade samma bilder och
delade samma känsla
jag har inte känt den här innan
betyder det att jag missat
en annan värre än denna
Jag kan inte tänka mig en smärta högre
än att bli kvävd
utan att hjärtat någonsin stannar
Med honom glömde jag bort
att tänka på verkligheten
och flöt in i ett rus av en mycket varmare känsla
Även här kände jag hur det pulserade från hjärtat
en värme som alltid pulsera ut till resten av kroppen
En känsla totalt bortom kontroll
en känsla där man bara flöt med
Egot blev tillfredsställt
och empatin överfylld
Det fanns någon som förstod mig
Nu är jag verkligen ensam här inne igen
känslan innan allt kommer tillbaka
Jag vill åka dit där du är
visa dig mig ihop om att du ser
vad du går miste om
Försöker tänka ut vad jag ska säga och göra
men kommer inte på något viktigt som du förlorar
Jag kan inte komma nu och visa dig mig
det finns inget att visa
Jag är bara någon
som gömmer sig för verkligheten
Jag passar inte in hos dig
men du är tomrummet i mitt liv
ekande ljud
skorna skapar ljudvågor
som sprider sig ut längst marken
Känner väggen längst ryggen
ljudet från tröjan som dras efter
smakar strävt överallt
Luften är så tung
svårt att röra på sig
Befinner mig i ett stort hus
undrar varför det är så tomt
tänker att jag befinner mig i mitt tomrum
och jag tänker på dig
Du ligger där i hennes famn
mjukt, varmt och skyddat
Kyssar som strålar kärlek
viskar era tankar
delar tystnad
och ser in i varandra
Jag ligger under min säng
Drömde om dig och föll så djupt
och nu ligger jag på golvet och andas damm
undrar, hur reser man sig upp igen?
Mina ögon blir torra
och linserna faller ut
Men det gör ingenting om jag inte kan se
Du finns ju inte längre här
två timmar senare pumpar det kemikalier i mina ådror
vissa menar att man kliver ut ur sitt skal
men egentligen klär man bara på sig ett till
Känner hur min kropp varvar ner
äntligen
Kanske kommer jag denna gång att lyckas
hålla kvar vid känslan av att bara vara
känslan när man vaknar och inte minns
vad ens liv består av
känslan
precis innan allt kommer tillbaka
visa dig mig ihop om att du ser
vad du går miste om
Försöker tänka ut vad jag ska säga och göra
men kommer inte på något viktigt som du förlorar
Jag kan inte komma nu och visa dig mig
det finns inget att visa
Jag är bara någon
som gömmer sig för verkligheten
Jag passar inte in hos dig
men du är tomrummet i mitt liv
ekande ljud
skorna skapar ljudvågor
som sprider sig ut längst marken
Känner väggen längst ryggen
ljudet från tröjan som dras efter
smakar strävt överallt
Luften är så tung
svårt att röra på sig
Befinner mig i ett stort hus
undrar varför det är så tomt
tänker att jag befinner mig i mitt tomrum
och jag tänker på dig
Du ligger där i hennes famn
mjukt, varmt och skyddat
Kyssar som strålar kärlek
viskar era tankar
delar tystnad
och ser in i varandra
Jag ligger under min säng
Drömde om dig och föll så djupt
och nu ligger jag på golvet och andas damm
undrar, hur reser man sig upp igen?
Mina ögon blir torra
och linserna faller ut
Men det gör ingenting om jag inte kan se
Du finns ju inte längre här
två timmar senare pumpar det kemikalier i mina ådror
vissa menar att man kliver ut ur sitt skal
men egentligen klär man bara på sig ett till
Känner hur min kropp varvar ner
äntligen
Kanske kommer jag denna gång att lyckas
hålla kvar vid känslan av att bara vara
känslan när man vaknar och inte minns
vad ens liv består av
känslan
precis innan allt kommer tillbaka
Snart är du, bara ett minne
tänker på när mina läppar var tryckta mot dina
Jag känner fortfarande känslan av värmen
det är som ett lager av osynligt bläck på läpparna
som sakta rinner av
Bläcket från hjärtat rinner också
känner hur jag blir färglös
(del ur en dikt.. kanske bättre så?)
Jag känner fortfarande känslan av värmen
det är som ett lager av osynligt bläck på läpparna
som sakta rinner av
Bläcket från hjärtat rinner också
känner hur jag blir färglös
(del ur en dikt.. kanske bättre så?)
Bläcket rinner av läpparna
jag visste vad du skulle säga
när du frågade om jag hade tid att prata
Det är nu det händer
kan inte andas
Jag känner sorgen, jag känner vinden
Det är nu det händer
Det är nu jag faller i bitar
förståndet som jag så länge hållit kvar vid
försvinner från mitt grepp
Du behöver prata, betyder egentligen
att du behöver lätta på ditt hjärta
kliar hon dig i handflatan,
för att du en gång sagt att du älskar det?
Tar hon på dig mjukt och försiktigt
för att känna hur ditt hjärta slår?
Jag vet att jag aldrig riktigt berättade
hur mycket du faktiskt betyder för mig
du vet inte ens om att du fyllt en hel diktbok
med inspiration
tänker på när mina läppar var tryckta mot dina
vi skrattade, och jag sa att jag aldrig skulle slita bort dem från dina
Ville vara så för evigt
Jag känner fortfarande känslan av värmen
det är som ett lager av osynligt bläck på läpparna
som sakta rinner av
Bläcket från hjärtat rinner också
känner hur jag blir färglös
när du frågade om jag hade tid att prata
Det är nu det händer
kan inte andas
Jag känner sorgen, jag känner vinden
Det är nu det händer
Det är nu jag faller i bitar
förståndet som jag så länge hållit kvar vid
försvinner från mitt grepp
Du behöver prata, betyder egentligen
att du behöver lätta på ditt hjärta
kliar hon dig i handflatan,
för att du en gång sagt att du älskar det?
Tar hon på dig mjukt och försiktigt
för att känna hur ditt hjärta slår?
Jag vet att jag aldrig riktigt berättade
hur mycket du faktiskt betyder för mig
du vet inte ens om att du fyllt en hel diktbok
med inspiration
tänker på när mina läppar var tryckta mot dina
vi skrattade, och jag sa att jag aldrig skulle slita bort dem från dina
Ville vara så för evigt
Jag känner fortfarande känslan av värmen
det är som ett lager av osynligt bläck på läpparna
som sakta rinner av
Bläcket från hjärtat rinner också
känner hur jag blir färglös
lyrics
Thinking about love and the aftertought
All those days we had together
What was what and what was not
You and I we were so crazy
Going from here back to there
Now I'm thinking 'bout tomorrow
Or the who's who and what was where
Bye 'n bye from now on time will shift and we'll be gone
It don't matter anyway
---
I was made to believe I'd never love somebody else
Made a plan, stay the man who can only love himself
Lonely was the song I sang, until the day you came
Showing me another way and all that my love can bring
Oh, half of my heart's got a grip on the situation
Half of my heart takes time
Half of my heart's got a right mind to tell you
That I can't keep loving you (can't keep loving you)
i can't stop loving you..
----
Cover my eyes
Cover my ears
Tell me these words are a lie
It cant be true
That I'm losing you
The sun cannot fall from the sky
So hold on
Be strong
Everyday on we'll go
I'm here, dont you fear
----
Good friends we have had, oh good friends we've lost along the way
In this bright future you can't forget your past
So dry your tears I say
----
Hands down
I'm too proud, for love
But with eyes shut
It's you I'm thinking of
And for you I keep my legs apart
And forget about my tainted heart
And I will never ever be the first to say it
But still I, yes you know, I..I..I..
I would do it
Push the button
Pull the trigger
Climb a mountain
Jump off a cliff
Cause you know baby I love you love you
A little bit
If you would do it
If you would say it
If you would mean it
That we could do it
If it was you and I, not only I
It's you I'm thinking of
Come here, stay with me
Struck me by the hair
Cause I would give anything
Anything
To have you as my man
----
So tell me when you hear my heart stop,
You're the only one who knows
Tell me when you hear my silence
There's a possibility
I wouldn't know
So tell me when my sigh is over
You're the reason why I'm close
Tell me when you hear me falling
Theres a possibility
It wouldn't show
----
oh my love for the first time in my life,
My mind is wide open,
oh my lover for the first time in my life,
My mind can feel,
I feel the sorrow,
Oh I feel dreams,
----
The night we met I knew I needed you so
And if I had the chance I'd never let you go
So won't you say you love me
I'll make you so proud of me
We'll make 'em turn their heads
Every place we go
So won't you please
(Be my be my baby) Be my little baby
(I want it only say) Say you'll be my darling
I'll make you happy, baby
Just wait and see
For every kiss you give me
I'll give you three
Oh, since the day I saw you
I have been waiting for you
You know I will adore you
Till eternity
So won't you please
(Be my be my baby) Be my little baby
(I want it only say) Say you'll be my darling
----
Comptine D'un Autre Èté, L'après-Midi <3
kan inte tro det
kan knappt andas.. Hur ska jag klara det här? Jag älskar dig. Fan
Jag förtjänar fan ett riktigt avslut, jag tänker inte ge upp. Skit samma om det är meningslöst, jag måste försöka.. tänker fan inte gå och undra vad som hade hänt ifall jag åkte..
fan fan fan, jag ska planera på att trycka ner dig. Det ska fan bli krig!
Jag förtjänar fan ett riktigt avslut, jag tänker inte ge upp. Skit samma om det är meningslöst, jag måste försöka.. tänker fan inte gå och undra vad som hade hänt ifall jag åkte..
fan fan fan, jag ska planera på att trycka ner dig. Det ska fan bli krig!
krossad
kan inte tro det
med den gröna sidan
det är verkligen jobbigt.. vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Jag orkar inte längre och jag har slutat bry mig, fast jag vet att jag borde bry mig.. men jag gör verkligen inte det. Jag kan ta flera IG, jag kan låta dig komma undan med det här, jag kan låta dig trycka ner mig, och jag kan låta dig snacka skit bakom min rygg. Det är ändå inte värt längre.. det är inte värt att kämpa för dig, för mig, för det där.
Jag vill kunna säga, att när skolan är över så drar jag härifrån, jag lämnar allt bakom mig och flyr iväg. Men jag kan inte säga det, för jag har fortfarande inte fått ett jobb och därför har jag inga pengar. Inte nog med att jag tvingas stå ut med allt det här, jag måste också stanna i Sverige och vara arbetslös.
Jag njöt faktiskt av livet i sig, för första gången på väldigt länge idag. Visst var det med lite hjälp, men denna gång njöt jag verkligen av tillvaron. Det var en underbar känsla att släppa på egot. Men tyvärr var jag inte själv och jag tror inte personen som var med uppskattade naturen på samma sätt som jag. Önska att jag legat i gräset själv, det var så underbart att känna hur solen värmde upp än, och hur vinden strök över ens hus, och träden som sträckte sig över mig. Om det inte vore för rastlösheten och de uttråkande suckarna som kom från min vän, skulle det ha varit perfekt. Det är där jag vill vara, i det tillståndet och känslan. Där njöt jag av att bara va
Jag vill kunna säga, att när skolan är över så drar jag härifrån, jag lämnar allt bakom mig och flyr iväg. Men jag kan inte säga det, för jag har fortfarande inte fått ett jobb och därför har jag inga pengar. Inte nog med att jag tvingas stå ut med allt det här, jag måste också stanna i Sverige och vara arbetslös.
Jag njöt faktiskt av livet i sig, för första gången på väldigt länge idag. Visst var det med lite hjälp, men denna gång njöt jag verkligen av tillvaron. Det var en underbar känsla att släppa på egot. Men tyvärr var jag inte själv och jag tror inte personen som var med uppskattade naturen på samma sätt som jag. Önska att jag legat i gräset själv, det var så underbart att känna hur solen värmde upp än, och hur vinden strök över ens hus, och träden som sträckte sig över mig. Om det inte vore för rastlösheten och de uttråkande suckarna som kom från min vän, skulle det ha varit perfekt. Det är där jag vill vara, i det tillståndet och känslan. Där njöt jag av att bara va