Bläcket rinner av läpparna

jag visste vad du skulle säga
när du frågade om jag hade tid att prata
Det är nu det händer
kan inte andas

Jag känner sorgen, jag känner vinden
Det är nu det händer
Det är nu jag faller i bitar
förståndet som jag så länge hållit kvar vid
försvinner från mitt grepp
Du behöver prata, betyder egentligen
att du behöver lätta på ditt hjärta


kliar hon dig i handflatan,
för att du en gång sagt att du älskar det?
Tar hon på dig mjukt och försiktigt
för att känna hur ditt hjärta slår?

Jag vet att jag aldrig riktigt berättade
hur mycket du faktiskt betyder för mig
du vet inte ens om att du fyllt en hel diktbok
med inspiration

tänker på när mina läppar var tryckta mot dina
vi skrattade, och jag sa att jag aldrig skulle slita bort dem från dina
Ville vara så för evigt
Jag känner fortfarande känslan av värmen
det är som ett lager av osynligt bläck på läpparna
som sakta rinner av
Bläcket från hjärtat rinner också
känner hur jag blir färglös


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0