Vecka 1. Att gå med tiden
döden lurar alltid bakom hörnet
och kommer fram när man inte längre orkar gå
och vissa orkar inte resa sig upp
efter ha fallit så många gånger
Min bror försöker stå men han har svårt att ta sig fram
jag ligger ner men kryper fram för du får inte lämna mig
och hon låg i den röda soffan
för trött för att resa sig upp men hon tänkte ändå
ställa sig upp
snart
men mörkret kommer tidigt nu
och med mörker lyser alla hörn upp
Vi två röker tills lungorna blir gröna
och hoppas på att värmen ska blanda ut mörkret
men med kylan kommer allt tillbaka och slår mot ådrornas väggar
lika tungt som dag ett
Idag är det vecka ett
och jag tror du är lika skräckslagen som jag
tanken på att gå utan det antidepressiva..
tänk om ådrorna fryser fast
väggarna slickas mot varandra
försöker komma på vad jag kan ge dig
förutom försämrat minne
och
försämrat liv
Jag vill ge dig mer än att andas in
men du känner väl väggarna
ljudet, hur de skrapar längst din rygg
Luta dig inte emot dem
Med vinter kommer kyla
och med kyla kommer mörker
och med mörker kommer ångest
ljudet av frosten under mina skor,
och jag
För varje krossat steg tänker jag
Tiden går
Jag går
med tid kommer förståelse
och med förståelse kommer lättnad
och med lättnad kommer ljus
Hoppet
som alla ständigt klamrar fast vid
det är handtaget uppåt
och med det reser vi oss för att gå ännu ett steg
med tiden
Min kropp slår inte samma takter, men
jag ska alltid lyssna på dig och se till
att din puls skriver liv
och
när mina hörn blir tillräckligt ljusa
för att jag ska våga lägga mig där igen
vet jag att du kommer stå där och vara mitt handtag
och kommer fram när man inte längre orkar gå
och vissa orkar inte resa sig upp
efter ha fallit så många gånger
Min bror försöker stå men han har svårt att ta sig fram
jag ligger ner men kryper fram för du får inte lämna mig
och hon låg i den röda soffan
för trött för att resa sig upp men hon tänkte ändå
ställa sig upp
snart
men mörkret kommer tidigt nu
och med mörker lyser alla hörn upp
Vi två röker tills lungorna blir gröna
och hoppas på att värmen ska blanda ut mörkret
men med kylan kommer allt tillbaka och slår mot ådrornas väggar
lika tungt som dag ett
Idag är det vecka ett
och jag tror du är lika skräckslagen som jag
tanken på att gå utan det antidepressiva..
tänk om ådrorna fryser fast
väggarna slickas mot varandra
försöker komma på vad jag kan ge dig
förutom försämrat minne
och
försämrat liv
Jag vill ge dig mer än att andas in
men du känner väl väggarna
ljudet, hur de skrapar längst din rygg
Luta dig inte emot dem
Med vinter kommer kyla
och med kyla kommer mörker
och med mörker kommer ångest
ljudet av frosten under mina skor,
och jag
För varje krossat steg tänker jag
Tiden går
Jag går
med tid kommer förståelse
och med förståelse kommer lättnad
och med lättnad kommer ljus
Hoppet
som alla ständigt klamrar fast vid
det är handtaget uppåt
och med det reser vi oss för att gå ännu ett steg
med tiden
Min kropp slår inte samma takter, men
jag ska alltid lyssna på dig och se till
att din puls skriver liv
och
när mina hörn blir tillräckligt ljusa
för att jag ska våga lägga mig där igen
vet jag att du kommer stå där och vara mitt handtag
Kommentarer
Trackback