VaniljSmak

du följer ett mönster jag länge föraktat
linjerna går in i varandra och förvränger bilden

Om du inte fyller dina ord med handling snart
måste jag lämna vänskapen trots att jag är bunden med dig
i mina ögon är du fantastisk
men allt ligger i betraktarens öga
och man brukar säga att kärleken är blind

Allt du gått igenom får mig att tänka på
dina dörrar
för visst måste det vara något instängt
som driver dig till bekräftelse

jag hör mitt undermedvetna slå in väggarna
och har med dig blivit allt mer paranoid
Jag har gått från trygghet till dårskap
Du är min vän
och jag är din bekräftelse

Med dig tappar jag min personlighet
Det som definierar mig
Jag vill säga att tillsammans är vi som bäst
men jag har tappat kontrollen över mig själv

Jag känner mig
betydelselös med dig
men utan dig är jag ensam

Du känner mig nu men använder det så fel
och den största frågan är
vet du vad gör,
eller är dina dörrar så slutna?

Trots allt så har jag aldrig dömt dig förens nu
inte er som en
utan jag dömer dig för hur du utnyttjar mig
Du väljer dem med intresse för att visa hur du står över mig
Du tar inte bara all plats
utan också all kontakt

Jag önskar att jag vara samma sak för dig som du är för mig
men du sa det till och med själv

och denna gång var det du som bekräftade mig

döden lurar alltid bakom hörnet
och kommer fram när man inte längre orkar gå
och vissa orkar inte resa sig upp
efter ha fallit så många gånger

Min bror försöker stå men han har svårt att ta sig fram
jag ligger ner men kryper fram för du får inte lämna mig
och hon låg i den röda soffan
för trött för att resa sig upp men hon tänkte ändå
ställa sig upp

snart

men mörkret kommer tidigt nu
och med mörker lyser alla hörn upp


Vi två röker tills lungorna blir gröna
och hoppas på att värmen ska blanda ut mörkret
men med kylan kommer allt tillbaka och slår mot ådrornas väggar
lika tungt som dag ett

Idag är det vecka ett
och jag tror du är lika skräckslagen som jag
tanken på att gå utan det antidepressiva..
tänk om ådrorna fryser fast

väggarna slickas mot varandra


försöker komma på vad jag kan ge dig
förutom försämrat minne
och
försämrat liv

Jag vill ge dig mer än att andas in

men du känner väl väggarna
ljudet, hur de skrapar längst din rygg

Luta dig inte emot dem


Med vinter kommer kyla
och med kyla kommer mörker
och med mörker kommer ångest

ljudet av frosten under mina skor,
och jag
För varje krossat steg tänker jag
Tiden går
Jag går

med tid kommer förståelse
och med förståelse kommer lättnad
och med lättnad kommer ljus


Hoppet
som alla ständigt klamrar fast vid
det är handtaget uppåt
och med det reser vi oss för att gå ännu ett steg

med tiden


Min kropp slår inte samma takter, men
jag ska alltid lyssna på dig och se till
att din puls skriver liv


och
när mina hörn blir tillräckligt ljusa
för att jag ska våga lägga mig där igen

vet jag att du kommer stå där och vara mitt handtag