på jobbet
Sprättar upp ärr
Ännu en gång får du mig att slungas in i
mina tankar du åter väcker
Vem är du egentligen?
Jag försöker läsa mellan dina rader, försöker se vad dina ord är fyllda av
Jag vet hur det är att vara överfylld
och tom på samma gång
och jag vet faktiskt
hur det är att inte vara älskad
och hur det känns att vara oförstådd
Du är det jag känner
Det känns som om du skriver mina destruktiva tankar
som jag inte ens vågar ta på
jag kan ana betydelsen hela tiden
jag känner hur de rör sig där under
Du ser i spegeln vad folk har sagt
precis som jag
Jag tror att vi har hört olika saker
men jag gissar på
att du känt som jag
Jag har två äldre bröder som jag älskar över allt annat
Jag har egentligen inte alls något lust att ta upp det här men
vi alla tre har fått uppleva mycket sånt som jag önskar att radera
Sådant som ristats in under huden för att aldrig försvinna
jag vill inte låta pessimistisk men det kommer aldrig att sluta existera
Mina ena bror föll väldigt långt ner i orden, och han har fortfarande inte kommit upp
Jag sprättar upp ärr efter ärr
efter ärr
så att jag kan förhindra dig från att tappa bort dig
Det är svårt att inte se det som man alltid
trott
funnits där
Du ligger ensam i din säng fantiserar om beröring och åtrå
lukten av kroppsvätskor som blandats
ljudet av någons hjärta som mjukt slår mot ditt öra
Stunden precis innan sömnen är det du lever för
då drömmen och verkligheten pulserar i dina ådror
Jag ligger och stirrar in i en vägg
bortvänd från det som var gårdagens ångestdämpande
svetten skär upp min hud när den rinner längst min rygg
Han lägger sina armar omkring mig och jag drömmer om någon som vill andas
med mig
Stunden precis innan sömnen är det jag lever för
då drömmen skalar av verkligheten från min kropp
Jag har ingenting
och du har drömmar
Kommentarer
Trackback
