Slutna väggar

Kärlek pulserar och mörknar på vägen till hat
Jag sprang mellan dina steg,
tänkte att det var dags att kliva över mina rädslor

Din andedräkt bokstaverade känslor mot min hals
Hatet som du hällde ner i min strupe dödade orden

Jag lät hans värme slinka in under alla hudlager

Plötsligt får du mitt nackhår att resa sig upp
det känns som du sliter av mitt hår
när du tvingar mitt huvud bakåt

för varje slag älskar jag dig
för varje slag mörknar min kärlek

slutna väggar


Jag ger upp lycka för dig






26 juli 2010 16:57:57

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0