Hej då verklighet!

Ibland måste jag komma bort
Ibland måste jag försvinna in i mina tankar
Känna det lätta pirret sprida sig
Hur axlarna blir lättare
och mungiperna går upp

Du vet
när man leer
så känner man som en värmestänk
i ansiktet
Så känner jag hela tiden
När jag är borta från verkligheten

Jag njuter av min egen närvaro
av att sitta ner
mina långsökta kopplingar
När du tar på mig

Varför är det alltid tillfälligt?
hellre leva i denna värld
än i den riktiga
dock tänker jag inte trampa ner i träsket
bara snudda det lite
ibland

Jag måste besökta denna plats
då och då
jag klarar inte av verkligheten
inte i all evighet
också jag måste få slappna av

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0