VaniljSmak - Poesi

men ifrågasättandet borde ändå vara bevis

på att en själ existerar

och valet kanske

 

visar din fria vilja

 

 

dina inpulser skrämmer mig

Jag går mot ett försvinnande med dig

istället för att existera tillsammans

 

 

 

Men med all information som lagras

och alla tankarna och deras vägar

rör sig omkring signalsubstansernas

hem

 

när tar perioden slut?

 

 

Tänk om jag inte kan säga ifrån

tänk om jag blir en sån där

du vet

sån som tappar bort sig

 

 

 

 

Och val och platser beslutas

beroende på din reaktion

som med big bang skapats

 

 

 

 

tänk om det fattas signalsubstanser

och att jag inte kan bli kär

tänk om jag förlorar dig

 

jag begraver mitt ansikte vid din hals

här kan jag leva

 

 

människor och intressen uppvakas

lycka existerar

 

 

Jag tänkte på galenskap

och jag tänkte på fri vilja

 

inte nu älskling

det är bara pillret du tog

men tankarna försvinner inte va,

visst gör dom inte

eko eko eko

 

vilka val?

 

 

och när du sover får du besöka bevarade minnen

Här

är du

 

älskling, finner du trygghet

i mina armar?

 

Vid käkbenets kant vill jag vila mitt huvud

Andas

och känna dig

 

 

 

Så du och jag möter varandra

och du ser på mig och tänker

själsfrände

Jag tänker

att du och jag kanske har

samma reaktions mönster

 

och jag hoppas att din väg inte delar sig allt för tidigt

 

utkast. skrevs igår. ingen titel än





du är som en varm bris som med värme
öppnar upp mig
kärlek som växer fram ur mörker

Jag kan väl inte bli kär i dig?

så annorlunda så annorlunda
jag älskade honom
med åtrå

men du
du värmer mig
och inte bara med din hud
utan med något som strålar genom kroppen

Har du drogat mig?

Jag känner mitt hjärta slå igenom ditt
Allt växer fast och jag vet
att du är något speciellt


Du har tagit mig till en annan level i livet
Den svåraste, om du frågar mig
Att stanna när benen hoppar hysteriskt
och rösten säger
spring, spring!


visst är det typiskt
att jag ännu en gång inte ska få behålla
det som utsändrar mitt dopamin

Ska inte jag också få vara lycklig?


Du har fått mig att uppleva
sånt som jag inte trodde på
och att känna dig trycka på mina knappar
och se dig i ögonen

vad är det för dimension jag ser?

Njutningen
stänket
trycket
hud mot hud
och dina andetag synkade med mina

Jag vet inte om det är föralltid men nu
vill jag inte sluta vara hoptrasslad med dig

och du, vi två
är trassliga

Kärlek pulserar och mörknar på vägen till hat
Jag sprang mellan dina steg,
tänkte att det var dags att kliva över mina rädslor

Din andedräkt bokstaverade känslor mot min hals
Hatet som du hällde ner i min strupe dödade orden

Jag lät hans värme slinka in under alla hudlager

Plötsligt får du mitt nackhår att resa sig upp
det känns som du sliter av mitt hår
när du tvingar mitt huvud bakåt

för varje slag älskar jag dig
för varje slag mörknar min kärlek

slutna väggar


Jag ger upp lycka för dig






26 juli 2010 16:57:57

jag har vetat det länge
men jag trodde bara det var något man sa
att kärleken gjorde än blind
och jag trodde
att det handlade om passionerad kärlek
inte vänskapsband

och jag är så arg
över att jag låtit det hända igen
du visste att jag blivit manipulerad förr

kanske tog du stunden i akt



Här har jag undvikit smärta
och så visar det sig att jag var insnärjd i den

Hur kunde du


Jag visste att jag var nära
men inte att jag redan tappat allt

tiden med dig har varit underbar
men förstörande

Förgörande



Jag är så arg
att jag inte lyssnade på alla andra
Visst var det mitt löfte när jag lämnade
skithålan
där allt kretsade omkring just det
Men jag har insett
att man inte kan räkna bort något helt


Men kan jag räkna bort dig?

Att du identifierade dig i mig
visste jag
Men jag insåg aldrig vad de gjorde mot mig

Jag vet att det här är sämsta tidpunkten för dig
Men det är sista för mig
om inte nu, aldrig
och jag måste välja livet

Jag älskar dig
men med dig blir jag som en trasig LP spelare
jag ekar det jag brukade vara
minnet är kvar
charmen, men inte jag


Utan dig vet jag inte vem jag är
men med dig kommer jag aldrig få veta



och jag väljer livet

jag bad dig att linda in dig i mig
ville vara din drog

jag sa det aldrig till dig
men i mina tankar var jag ditt bomullstäcke

Jag minns när jag lovade dig att vi skulle resa
bort från allt vi känner till
G, jag menade det jag sa

Men jag gjorde ingenting för att visa det

bomullstäcke
bomullstäcke
i vätskan där,
han sprutade in dig och kallade sig kär

vetskapen om lyckan i annan dimension
förgör en här

glöm inte bort vem han är
G, glöm inte, snälla

När du berättade om dina framtidsplaner
borde jag har förstått
aldrig hade jag yttrat dessa ord om jag vetat
att du aldrig skulle komma tillbaka
jag ville hjälpa dig möta smärtan

du visste också vad mörkret döljer

ekot från ensamheten måste ha drivit dig
och bomullstäcket
bomullstäckets varma armar fick dig att glömma
och jag
gjorde ingenting
och nu är du
död

så vad ska man göra
vad ska man göra
vad ska man göra

orden dryper ur din mun
jag vet redan innan att dina ord
sys fast i mina tankar
Jag hade det på känn, varje gång är det likadant

Skratta du, skratta
det gör inget
Nu förväntar jag mig inget annat
så muren är lagd och
när jag äntligen är på väg mot mitt liv
så kommer allt att sprättas upp

och jag kommer slänga dig

Du är den giriga
men jag är juden
jag ska gå igenom vrål och mörker

vetskapen om att dina piskslag tar mig till Paris
gör mig fri
och dig lämnad

du följer ett mönster jag länge föraktat
linjerna går in i varandra och förvränger bilden

Om du inte fyller dina ord med handling snart
måste jag lämna vänskapen trots att jag är bunden med dig
i mina ögon är du fantastisk
men allt ligger i betraktarens öga
och man brukar säga att kärleken är blind

Allt du gått igenom får mig att tänka på
dina dörrar
för visst måste det vara något instängt
som driver dig till bekräftelse

jag hör mitt undermedvetna slå in väggarna
och har med dig blivit allt mer paranoid
Jag har gått från trygghet till dårskap
Du är min vän
och jag är din bekräftelse

Med dig tappar jag min personlighet
Det som definierar mig
Jag vill säga att tillsammans är vi som bäst
men jag har tappat kontrollen över mig själv

Jag känner mig
betydelselös med dig
men utan dig är jag ensam

Du känner mig nu men använder det så fel
och den största frågan är
vet du vad gör,
eller är dina dörrar så slutna?

Trots allt så har jag aldrig dömt dig förens nu
inte er som en
utan jag dömer dig för hur du utnyttjar mig
Du väljer dem med intresse för att visa hur du står över mig
Du tar inte bara all plats
utan också all kontakt

Jag önskar att jag vara samma sak för dig som du är för mig
men du sa det till och med själv

och denna gång var det du som bekräftade mig

döden lurar alltid bakom hörnet
och kommer fram när man inte längre orkar gå
och vissa orkar inte resa sig upp
efter ha fallit så många gånger

Min bror försöker stå men han har svårt att ta sig fram
jag ligger ner men kryper fram för du får inte lämna mig
och hon låg i den röda soffan
för trött för att resa sig upp men hon tänkte ändå
ställa sig upp

snart

men mörkret kommer tidigt nu
och med mörker lyser alla hörn upp


Vi två röker tills lungorna blir gröna
och hoppas på att värmen ska blanda ut mörkret
men med kylan kommer allt tillbaka och slår mot ådrornas väggar
lika tungt som dag ett

Idag är det vecka ett
och jag tror du är lika skräckslagen som jag
tanken på att gå utan det antidepressiva..
tänk om ådrorna fryser fast

väggarna slickas mot varandra


försöker komma på vad jag kan ge dig
förutom försämrat minne
och
försämrat liv

Jag vill ge dig mer än att andas in

men du känner väl väggarna
ljudet, hur de skrapar längst din rygg

Luta dig inte emot dem


Med vinter kommer kyla
och med kyla kommer mörker
och med mörker kommer ångest

ljudet av frosten under mina skor,
och jag
För varje krossat steg tänker jag
Tiden går
Jag går

med tid kommer förståelse
och med förståelse kommer lättnad
och med lättnad kommer ljus


Hoppet
som alla ständigt klamrar fast vid
det är handtaget uppåt
och med det reser vi oss för att gå ännu ett steg

med tiden


Min kropp slår inte samma takter, men
jag ska alltid lyssna på dig och se till
att din puls skriver liv


och
när mina hörn blir tillräckligt ljusa
för att jag ska våga lägga mig där igen

vet jag att du kommer stå där och vara mitt handtag

skulle du ringt om du inte kände något
jag ljög dig genom telefonen
stoltheten
förhindrar den mig att älska eller skyddar det mitt ego

Livet i en annan synvinkel
Seendet går bortom
Drömmar

Tänk om jag är blek och lyser upp mörkret?
och ögonen glänser blodsprängda

stekt

men ändå likgiltig
så passiv

grät grät grät
rösten uppgiven men inget att lita på
första gången känsla genom mig
men snabbt utkastad
är sluten så sluten

jag mår inte bra men inte heller dåligt
jag ekar mitt skal till det yttersta
men mitt ego har aldrig ekat

Livet höjde sig över mig
Sinnen sammanflätades och
Drömmarna samlades omkring


Jag,



svårare att definiera men så mycket lättare att se


Förut när jag tänkte på dina ögon såg jag
det vardagliga
fantastiskt
men nu ser jag genom kärlek


nu skulle jag stirra och säga
jag för dig ingenting känner



Lögnen hugger mig i stillheten
men det passiva faller inte i bitar utan
stärks av det vardagliga

utan dig

Och när man trodde att man nått botten, visade det sig att det fanns
en lönnlucka
och vem vet om det finns något slut
att falla emot

tyngden som ensam man inte kan bära
pressar ner kroppen till ett tillstånd
av att inte vara

luften trycks längst sidorna
och när blicken förs mot himlen syns håret
som panikslaget sträcker sig uppåt

och ifrån


Fallet

är svårt att bromsa
armarna slits av om du försöker hålla tag
eller så visar det sig att taget inte är stabilt

och man lossnar ifrån det man trodde existera

fötterna påkar neråt
och kroppen blir som en geting
redo att försvara

sin död

Du kanske tycker jag är feg nu.
Men jag har inget batteri på mobilen och alldeles för mycket dötid
att inte grubbla över allt
och du var också feg

Jag älskar dig
Men wow vad det här tär på mig
och du förstår inte det,
vilket är fruktansvärt för jag trodde du var personen som verkligen gjorde det
förstod mig

För det första vill jag ta upp det som slank ut ur dig igår
Det var så jävla plågsamt att sitta där efter du krossat stämningen
Men det var i och för sig plågsamt att över huvudtaget vara där
Jag tänker på att du kanske sa det med flit

Jag måste skriva det här för att mina tankar är för många
jag står inte ut
och du måste veta hur jag tänker


Du vet vad som bekymrar mig
men jag får känslan utav att du inte förstår
Du kan inte göra det
för varför gör du annars som du gör

Det går inte att beskriva hur outhärdligt det är
att se er två kasta blickar mot varandra som ni tror ingen ser
att se er leka förföringslekar
att se dig göra det med honom

Det har inte ens gått en vecka
minns du det konstaterandet?
Det har inte ens gått en vecka sen
det hände
Det har gått två dagar och ändå åker du hem till honom och skjuter upp mig
Självklart får ni umgås, men det är bara så respektlöst att göra det
två dagar efter
och du förstår inte ens att det är jobbigt för mig att umgås med er

Jag försöker verkligen
men du frågar inte ens mig hur det känns
som om du inte bryr dig
Bästa vän, jag trodde jag visste vem du var
och när jag låg i din säng och pratade om vår vänskapsstege
tänkte jag att allt skulle ordna sig
men efter denna helg är jag övertygad om att det aldrig kommer att gå
Inte när du gör så här

För två år sedan
när jag var sjuttom år hade jag kanske stått ut
men jag hatar det jag var, och jag vill aldrig mer tillbaka
Men jag förstår dig, för jag har varit där
Jag vet inte, men hoppas på att jag inte skulle handlat likadant
Det skulle jag iallafall inte göra nu

Nej jag var aldrig kär i honom
och det hade inte gjort något om det hände ett tag efter
men jag kan inte acceptera två dagar
inte två dagar
förstår du inte hur konstigt det är för mig
när jag själv var där du är
bara några dagar tidigare

Det här har sprättat upp gamla ärr
Du har i och för sig inte koll på alla som svikit mig
Av alla människor som kommit och gått ur mitt liv, trodde jag att du var den
enda jag kunde lita på.
Nu tillhör du bara den massan som fått min svett är skära upp min hud

Jag vill säga att jag förlåter dig
och det skulle jag gjort,
om dina handlingar gick hand i hand med dina ord
Du säger att du förstår, men jag kan inte se någon förståelse
och du vet att dina ord inte längre räcker
Men inte ens dem har jag
Jag har ingenting

Jag skriver det här
så att du ska förstå hur jag känner
Jag älskar dig, men kommer inte klara av det här igen
ärr efter ärr sprättas upp
Är så jävla förvirrad
Jag litar inte längre på mina känslor,
jag kan inte tyda dem själv

Det här får mig att tappa kontrollen lite
Nu vet jag inte vart jag har dig
och vet ärligt inte vart jag har mig själv
Jag trodde att jag skulle klara av att låtsas som ingenting

Jag vill vara med dig precis som förr
kunna krypa tätt intill dig för att hitta tillbaka till en känsla
av trygghet
För det hade jag med dig
och bara med dig
Men jag har förlorat den känslan
inte bara för det som hände men också för vad som händer efter
och för dina tidigare snedsteg jag bortsåg ifrån
Jag vet inte alls hur jag ska bete mig i den här situationen och jag försöker verkligen
Men jag orkar inte göra det ensam, och det är precis det jag gör

Jag vill inte säga det här, men jag måste
annars kommer jag aldrig kunna vara samma vän igen
Men jag kan inte förlora dig, för jag vet inte vem jag är utan dig


<3

Ångestdämpande

Det är upptäckandet som jag älskar att uppleva
ny hud att vidröra
att urskilja dofter och att försvinna in i nya sinnesstämningar
Hitta platserna på kroppen som ger extra rysningar
platser som öppnar upp
nya vägar att följa

tillfredsställa åtrån med läppar mot mina
upptäcktsfärden
som leder mig till en annan dimension


ögonblicket då jag blundar och tänker på
när mina fingrar kröp gångar i ditt hår
och jag blir berusad av minnet
av din doft som lirkade sig in i mig


ångesten klättrar upp från djupet och på något konstigt sätt
är det nu jag känner mig hemma
Det är här mitt underliv börjar pulsera och jag hoppas lite på
att jag inte ska vara allt för våt

Jag blir berusad av smärtan

Du knullar mig och man kan nästan säga att jag
knullar mig själv

Jag har aldrig älskat och tänker aldrig mer tänka på, han den andra,
jag vet att han ser mig som

..

Blundar
kan inte se dem i ögonen,
jag vill inte se lögnen
trycker kroppen hårdare mot mig
låtsas att tyngden kommer ifrån honom

vi blir som vågor tillsammans
spänningen, och slaget mot klipporna

Det stänker överallt
och jag känner hur ångesten rinner av kroppen


ett sjukt beteende
säger mina vänner
men de vet inte hur det är
förstår inte

De vet inte hur det är att inte kunna andas